Bokens huvudperson är en 12 årig flicka som heter Mona. Hon åker till sin pappa på landet för att spendera sin sommar där. Första dagen hon är där så gick hon ner till bryggan och där satt en kille som hon aldrig sett förut. Mona gick ut på bryggan och väntade på att han skulle se henne, men han bara satt och kollade ut över vattnet. När hon var runt en halv meter ifrån honom så vända han sig om och kollade lungt upp på henne. Hans ögon var gnistrande gröna, Mona fick nästan ont i huvudet av att bara kolla på honom. Mona tyckte att det var lite fånigt att bara gå där ifrån så hon bestämde sig för att bada fastän pojken bara satt där. Hon hoppade i och skvätte lite vatten på honom, han skrek- "Du är för fan inte klok!" och sprang iväg mot skogen. Mona blev rädd, Det såg ut som han verklingen hade ont. Men det var ju bara vatten.
Några dagar efter så möter Mona pojken igen, de tog sällskap ner till bryggan. De satte sig längst ut på bryggan, samma plats som han hade suttit plats som han hade suttit på några dagar innan. De pratade och hade faktikst roligt. Men Mona tyckte fortfarande att han var konstig. Det var som att pojken visste vem Mona var, han visste vad hon hette och hur gammal hon var. Det var något konstigt med Mikael.
Tredje gången hon träffade Mikael var en tidig morgon när hon var ute och sprang i skogen, där satt han. På en tjock stock. Mickael tog upp guldringar ur fickan och Mona valde ett par. Mikael tog hål i hennes öron. Hon visste att hennes pappa skulle bli rasande, men de var ju så vackra.
Monas kompis Nathaly skulle komma ut på landet och bo med Mona och hennes pappa. första kvällen skulle Nathaly och Mona gå till Lukas, Monas granne. De hade trevligt, men plötsligt dyker Mikael upp. Efter ett tag går Lukas och hans kompis hem. Mona, Mickael och Nathaly går ner till bryggan. Nathaly ville bada så hon tar av sig, hon hade bara underkläder på sig. Hon gick fram till Mikael och drog ner hans byxor, Mikael reagerar snabbt och puttar hårt bort Nathaly och drar upp byxorna. Men Mona såg, det var en lång luden sak där bak. Han hade en svans. Mona tror inte sina ögon, fastän allt tyder på att Mikael är ett troll vill inte Mona tro det. Nathaly springer i riktning mot huset, hon blöder på knäna, Mona springer efter utan att säga något till Mikael.
Nästa morgon är Nathaly borta. Hon hade sakt till Monas pappa att hennes farfar dött, men Mona visste att det inte var därför hon åkt.
Dagen efter när Mona skulle sova står Mikael där i hennes rum, helt ljudlöst. Mikael sover tätt intill Mona, och på morgonen smyger han ut genom fönstret och Mona följer så tyst hon kan efter...
AV LOVISA QVARNER
No comments:
Post a Comment